Hej,
Jag har under några år känt mig otroligt nere under längre perioder och känner att jag konstant vill gråta utan att veta varför. Jag blir mest ledsen när jag känner att jag inte hör hemma eller när mina kompisar lämnar mig utan att tänka. Jag vet inte om jag har ångest eller om jag bara är känslig men jag har ingen stans jag kan vända mig heller för jag gillar inte att prata om känslor. När jag blir nere går jag in i min egen bubbla och jag bryr mig inte om någon annan och vill bara gå hem från skolan eller vara ensam inne på toan, men mina vänner springer arter och jag vill inte att de ska veta så jag ler och säger bara att jag ska gå på toa eller någon annan ursäkt. Eftersom ingen vet hur jag känner så känns det bara som att allt blir värre och värre och nästan ingenting jag gör känns kul längre. Har jag ångest eller inte?
Svar
Hej!
Vad modigt att du berättar om hur du mår! Du undrar om ditt mående kan vara tecken på att du har ångest, är det rätt uppfattat?
Du beskriver att du har lätt för att gråta, att saker som tidigare var roliga inte längre känns kul och att du gärna drar dig undan.
Det är svårt för mig att säga om det är just ångest. Även om det är ångest så är ångest i sig inget farligt, men obehagligt. Den kan dyka upp av förklarliga skäl, som när man är stressad och orolig över något, eller har dåligt samvete över något dumt man gjort. Eller så kommer den utan att det finns någon logisk förklaring. Ångest är en obehagskänsla som kan kännas under en begränsad tid. Ibland några minuter, ibland ett par timmar. Ångest är en vanlig känsla vid t.ex. depression, men kan uppstå även hos dem som inte är deprimerad. På tjejguiden kan du läsa mer om ångest och om olika sätt att hantera ångest.
Du berättar också att det är som värst när du känner att du inte hör hemma eller när dina kompisar lämnar utan att tänka. Det låter som att du har tänkt mycket på detta och vet när de här känslorna är som starkast, det är så klokt att du reflekterar kring ditt mående och vad som får dig att må bra och dåligt. Det är inte alls ovanligt att bli ledsen och nedstämd när man känner sig utanför. I vilka situationer känner du dig utanför? Har du försökt någon gång att säga till dina vänner när de beter sig så, eller säga till i andra situationer där du känner dig utanför? Hur har det gått? Om du inte har sagt, hur skulle det kännas att berätta för dom?
Att prata om sina känslor kan kännas läskigt och jobbigt, men det brukar faktiskt hjälpa när man mår dåligt. Om du inte har någon vän eller vuxen i närheten som du litar på och känner dig trygg med att prata med, kan du vända dig till någon av alla tjejjourer som finns i landet. Du kan vara helt anonym och välja om du vill chatta eller prata i telefon.
Kanske finns det en kurator på din skola du kan prata med? Eller på din vårdcentral? De, liksom tjejjourerna, är mycket vana vid att prata om känslor och med personer som känner ungefär som du.
Det finns hjälp att få så att du kan känna att saker är roliga igen och att du vill göra annat än att gråta. Bara genom att skriva till oss här har du tagit ett första viktigt steg till att må bättre!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
