Hej
jag har alltid varit en väldigt glad tjej och en relativt bra självkänsla och mycket bra självförtroende. Ovanligt mycket energi och alltid varit super glad. Alltså nästan lite jobbigt mycket energi. Men sen i sommras i juni har jag kännt mig så ensam så att det går inte att beskriva. Det har gått i perioder. Det försvann när jag började skolan igen i augusti och sen nu i november har de bara slagit ner. Känner att allt jag gör suger, verkligen suger. och min aptit kommer och går. Försökt att berätta för min omgivning men det går inte berätta. Det är svårt att berätta för sin omgivning att den som man hatar mest är sig själv. Mår som sämst på lov, vet inte varför. Tänker att det kanske är en depression eller något men vet inte vad jag ska göra och varför jag tänker som jag gör för det finns verkligen ingen Andledning. Vill bara ligga i min säng i månader men de gör mig stressad då jag har mycket höga krav på min själv i skolan. Vet inte vad jag ska göra.
Svar
Hej!
Vad bra och modigt att du vill höra av dig för att berätta om hur du känner! Du skriver att sedan i somras har du känt dig ensam, det blev bra när du började skolan i augusti men att du nu känner så igen. Du skriver att du även har höga krav på dig själv. Det låter som att du bär på tunga känslor, och i mina öron låter jobbigt att behöva känna sig så ensam. Jag förstår verkligen att det är svårt att berätta för människor om hur man känner, och därför är det ju extra modigt att du vågade höra av dig till oss – redan där har du gjort ett jättebra steg för att ta hand om dig själv.
Du skriver att det är svårt att berätta för din omgivning och att du försökt. Finns det något sätt för dig som skulle kännas enklare? Hur skulle det t.ex. kännas om du gick till en kurator på skolan eller en ungdomsmottagning? Kanske skulle det kännas lättare med någon som inte känner dig sen innan? Jag vet inte vem eller vilka du försökte berätta för innan, men finns det någon annan i din närhet du litar på som det skulle kännas enklare att försöka berätta för? Du förtjänar att må bra och att inte känna dig så här ensam som du gör. Du skriver också att du har höga krav på dig själv, kan det kanske vara en anledning som triggar igång att du känner så? Det behöver såklart inte vara det men ibland kan kraven i tex. skolan kännas för mycket, vad tror du? Att känna att man hatar sig själv är inte en känsla man ska behöva stå ut med. Du får också såklart jättegärna höra av dig till oss på mejl, chatt eller telefon för att prata, och hos oss är du alltid välkommen.
Jag förstår att det känns svårt att inte veta vad du ska göra. Det är helt okej att inte veta anledningen till sina känslor, eller tycka att det är svårt att veta vad man ska göra åt dem. Därför kan det vara jättebra att prata med någon om det som kan hjälpa en. Som sagt var det ett jättebra och modigt steg att höra av dig till oss. Jag tycker att du är stark, modig och jättebra och jag hejar på dig.
Kram! <3
/Tjejjouren.se
