Hej. jag behöver hjälp med, i princip allt, jag behöver hjälp med livet antar jag. Jag känner mig ständigt tom, ensam, jag är ständigt rädd och osäker. Jag får ångestattacker varje kväll/natt då jag i princip sitter och skakar och hyperventilerar och tror att jag ska dö. Ibland kryper jag till och med ihop på golvet och bara bryter ihop totalt, jag kan inte göra något för att hindra tårarna. Och om nätterna kan jag inte sova då jag tänker alldeles för mycket på allt som går att tänka på. Och om jag väl lyckas somna så sover jag ytligt och oroligt och vaknar av minsta lilla ljud/rörelse. Jag har gått hos bup och soc och blivit diagnoserad med depression, social fobi och folkskygg. Jag har kämpat med detta sen 2008 då allt började. 13 år var jag när allt började, jag är 18 år idag och nu är allt värre än någonsin. Jag skär mig och har skurit mig väldigt mycket nu de senaste månaderna pga. att ångesten bara blir värre, jag bor fortfarande hemma pga. dessa omständigheter och mamma har sett mina sår. Jag försökte för ca 2 veckor sedan begå självmord men misslyckades, det är det ingen som vet om förutom jag. Och jag vill ha hjälp nu innan det är försent, innan jag spårar ur totalt. Jag vill veta hur jag kan försöka kontrollera mig själv. Jag är trött på att ständigt vara rädd och osäker, trött på att inte kunna somna och trött på all ångest och alla tankar som pågår i mitt huvud, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till längre.
Svar
Hej. Tack för ditt mejl. Det är jättebra att du skriver hit, och berättar hur du mår. Det är starkt och modigt!
Du skriver att du har ganska många saker som du behöver hjälp med, och att du överlag inte mår särskilt bra. Du berättar att du skär dig, sover dåligt och har mycket ångest. Det låter som att du har väldigt mycket saker som tynger dig och som du behöver få proffessionell hjälp med. Du skriver att du har gått hos BUP. Gör du fortfarande det? Kan de hjäpa dig där? Du skriver att du har fått några diagnoser, men det är sällan man mår bättre bara för att man får en diagnos, oftast behöver man ju också ganska mycket hjälp för att komma till rätta med hur dessa diagnoser påverkar en.
Eftersom du skriver att du mår sämre nu är någonsin, att du skär dig och försöka ta livet av dig, så tycker inte jag att det låter som att du får rätt hjälp. Det finns massa människor som mår psykiskt dåligt, men bara för det betyder inte det att man ska behöva ha det så. Du har rätt att få hjälp lika mycket som någon som har en fysisk skada. Du skriver att din mamma sett att du skär dig, vet hon om hur dåligt du mår (förutom självmordsförsöket)? Kan du prata med henne, så kanske hon kan hjälpa dig att kontakta psykolog?
Det finns akutnummer man kan ringa om man mår psykiskt dåligt (till exempel SPES, som jobbar med prevention av självmord 08 - 34 58 73), eller känner att man vill ta livet av sig. Det landstinget du tillhör har också akutpsykmottagning dit man kan gå, själv eller i sällskap med någon, om du känner att du behöver akuthjälp. Det finns också möjlighet att chatta med människor som är experter på hur man känner när man mår väldigt dåligt, dem hittar du här: https://sjalvmordsupplysningen.se/var-hjalp/chatta/
Finns det någon i din närhet, förutom din mamma, som vet att du mår såhär dåligt? Har du någon form av stöd i din vardag? Har det funnits perioder de senaste åren där saker och ting känts lite mer hanterbara? Är det något som har förändrats kring dig som har gjort att allt känns värre nu? Det är jättebra att du skriver hit, och du får gärna fortsätta med det, och det är också viktigt att du får mer professionell hjälp. Känns det som att du vet vart du ska vända dig för att få det? Om du vill kan du alltid ta kontakt med ungdomsmottagningen (du hittar din närmsta på www.umo.se). Där har de kuratorer och ibland möjlighet till psykolog. Även om det inte är kuratorshjälp du känner att du behöver så kan de hjälpa dig vidare. Som jag skrev tidigare så är det starkt och modigt av dig att skriva ner hur du känner och mår, och det vore jättebra om du känner att du kan, vågar och vill höra av dig till fler personer för att kunna få rätt hjälp. Klarar du det?
Du får jättegärna maila hit igen, eller kontakta en lokal tjejjour för att få mer kontinuerligt stöd, via chatt, telefon eller mejl.
Det kan vara skönt för dig att veta att panikångest inte är farligt även om det kan vara obehagligt. Tankar utlöser känslor som sedan blir till handlingar. Jag tänker att det kanske kan vara mycket värt för dig att få kontakt med en kognitiv behandlingsterapeut där du får jobba med att hantera din ångestproblematik. Där arbetar man just med att bli medveten om hur man tänker och känner för att sedan kunna tänka alternativa tankar. Då jobbar man alltså mer med det som händer här och nu, än vad som har varit. Du har alltså alla möjligheter att bli frisk. Depressioner och självskadebeteende är vanligt. Men det innebär inte att du ska behöva må så här. Det ska finnas rätt behandling för dig. Du får gärna ta med det här svaret och visa upp när du tar hjälp nästa gång. Det kan kännas skönt att veta att vi står på din sida och vi stödjer dig och finns kvar här. Du är värd det bästa.
Ta hand om dig och återkom gärna!
/Tjejjouren.se
