Jag har socialfobi, orkar inte berätta vad det är för er som ej vet, googla. Men antar att ni som jobbar på tjejjouren vet. Jag ska börja på nytt gymnasium imorgon. Och kan ej sluta gråta idag,. Tänker; hur ska jag våga? Vill bara lägga mig ner och dö, Kan knappt andas, vill skita i det men måste gå dit någon gång. Blir bara värre om jag drar ut på det. Jag verkar vek, men jag är en av de som klarar av att hantera sociala fobin bättre än många, men inte nu. Nu känner jag mig som världens minsta och patetiska människa. Kan inte sluta tänka; hur ska jag våga åka buss, hur ska jag hitta dit, hur ska jag hitta till rätt sal, hur ska jag våga få fram ett ord, om de frågar mig något, kommer ha hjärnsläpp. Hur ska jag våga äta i matsalen, eller ens sätta mig, vill ej sitta ensam, hur ska jag våga se någon i ögonen eller ens säga hej, hur ska jag våga stå där.. utan att bryta ihop, och dö.. Snälla hjälp mig, vet inte hur jag ska klara detta, vad jag ska göra. Jag har kontakt med BUP, men de gör inget.. och självklart är alla nervösa första skoldagen, men jag är onormalt nervös. Har fått diagnosen Social Fobi.
Svar:
Hej,
vad bra att du skriver till oss. Du berättar att du har social fobi och har en massa jobbiga känslor inför att börja skolan. Det har gått någon vecka sedan du skickade din fråga till oss. Tyvärr har vi legat lite efter i att svara, då det kom in väldigt många frågor efter sommaren. Hur har din första vecka i skolan varit? Alla de saker som du oroade dig för, hur känns det såhär i efterhand?
Du berättar att du ofta klarar av att hantera socialfobin bättre än många andra. Vad bra att du har hittat sådana strategier! Du verkar ha god självkännedom och vara bra på att beskriva hur du mår. Har du någon vuxen som kan vara ett stöd när du känner av social fobin? Någon som du kan ringa om du blir orolig i skolan? Vad tror du om att prata med kuratorn eller skolsköterskan i skolan, kanske kan det vara skönt att kunna gå till henne/honom om du behöver komma bort och få lite lugn och ro? Det kan också vara en idé att berätta om din diagnos för dina lärare om du inte redan gjort det. Det kanske kan kännas tryggt att de vet om att vissa saker är extra kämpiga för dig, och förstår om du har andra behov än de andra eleverna. Du skriver att det BUP inte gör något. Vad skulle du vilja att de gjorde? Kanske kan din skolsköterska hjälpa dig i kontakten med BUP.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
