Jag mår inget bra. Jag känner mig som en skugga,en skugga som knappt finns för jag är så ensam. Men jag har en helt underbar familj som finns hos mig hela tiden och sen går jag även på bup 1-2 gånger i veckan. Jag tycker inte om mig själv,det är som en röst innom mig som bara skriker fula saker om mig hela tiden. Jag skäms men jag skär mig och det är bla, därför jag går på bup. En dag spelades det upp i mitt huvud när jag förberede mig på att ta mitt liv,jag är rädd för de är det ända jag tänker på. den bilden vart så sjukt verklig och jag bara grät och fick panikångest efter varandra. Ni behöver inte svara men det vorre skönt att bara veta att det finns ngn där ute som kan hålla min hand.
Svar
Hejsan!
Först vill jag verkligen berömma dig för att du skriver till oss, det är väldigt starkt av dig.
Vad glad jag blir när jag läser att du har en underbar familj, det är väldigt viktigt, känner du att du kan prata med dem om hur du känner och hur du tänker? Vet de om dessa röster som du skriver om i ditt brev? Du skriver även att du går på BUP, får du prata med någon proffesionell där? Hur kommer det sig att du inte tycker om dig själv?
Vi finns här för dig, skriv igen om du vill! Vi sträcker ut en hand till dig.
Ta hand om dig!
// Tjejjouren.se
