Det känns ännu värre. min åkte iväg och vibörjade bråka så nu svarar hon inte i telefonen. Jaag står int ut med skolan , mina väänner, lärarna har inte tid, det gjorde vr att ge mig en vecka ledget. Sen får får jag gå till skolan och skit och drömma om mitt självmord. Jag vill inte höra det kommer bli bättre. Jag får höra att mina mamma täncker på mig hela tiden , men hur kan säga så när hon stänger av telefonen? Jag har nästan sår under ögonen på grund av jag gråter hela tiden. Det svideer och jag vill inte mer av något. Jag häromdGEN OCH GÖMDE MIG LR MINA SYRRA som blev förbannad på mig. Sen får jg höra hur dum jag är och jag ser hur dom tittarpå mig i solan och hur domviskar om mig. .jag vill inte mer förra gången skrev ni att jag skulle gå till bup och det gör jag redan och det är värdelöst. Jag litar inte på folk i min stad där jag boor har varit så extremt mobbat. Vad ska jag göraa? Jag ville vara här eller i livet. Jag vill inte sitta här och känna tårarna rinna.
Svar
Hej!
Ingen ska behöva ha det såhär jobbigt som du beskriver. Alla har det jobbigt någon gång i livet och kan behöva lite extra stöd för att komma vidare.
Du skriver att du går till bup och att det är värdelöst. På vilket sätt menar du att det är värdelöst? Hur skulle det vara om du fick bestämma?
Har du kontakt med någon annan som du pratar med om hur du mår? Skolsköterskan? Kuratorn?
Jag uppfattar ditt mail som att du känner dig utelämnad av dina vänner, dina lärare, din mamma och din syster. Vet de hur du känner?
Hur skulle du vilja bli bemött av dem?
Du ska inte behöva bära själv på dina känslor utan det är viktigt att du hittar någon att prata med. Vad gäller bup vill jag poängtera att du kan välja att gå till bup via en annan kommun om du inte gärna vill gå till bup där du bor. Alternativt kan du kontakta Ungdomsmottagningen i den kommun där du bor för att hitta samtalsstöd.
Sköt om dig,
/ Tjejjouren.se
