Hej. jag skickade en fråga till er i våras som jag fick svar på. (den kommer längst ner). det är så att jag verkligen har mått jätte dåligt den här våren och det har varit så mycket och mycket känslor som bara susar runt i kroppen. rent fysiskt har min kropp nästan helt gett upp den här våren så nu är det jätte skönt med sommarlov. men jag får sådan ångest när jag tänker på att jag måste tillbaka till skolan. min stress är verkligen jätte jobbig och jag känner att jag inte kommer klara av att gå ett år till. ni sa att jag skulle prata med någon. jag var jätte nära på att prata med en lärare om mina problem, men det blev aldrig av. många i min omgivning vet att jag är stressad eftersom att vissa av mina kompisar också är det. jag vill verkligen må bra och berätta för någon, men jag vet inte till vem. jag vill inte prata med någon kompis eller släkting eller mina föräldrar. och när man försöker prata med en lärare då känns det inte som om de tar en på allvar. det är bara "mmm... vi vet att alla är stressade..." jag vill verkligen få hjälp av er med hur jag ska göra för att må bättre. för just nu känner jag att jag inte kommer klara mig på den här stress nivån för jag känner att det verkligen inte är bra. jag känner ibland att jag måste ha kontrollen av situationen och om jag inte klara av det så har jag ibland lagt kontrollen över maten och det känns så jobbigt. men jag har ju kontroll, det går ju jätte bra i skolan och så men ändå blir det bara jobbigt. jag har alltid varit den snälla söta flickan genom alla år och alltid fått sitta bredvid bråkstackarna för att lugna ner de och det har bara ökat mitt behov av att alltid göra rätt, att alltid vara bäst och duktigast. men jag mår inte bra av det. så därför ber jag er, snälla, det här är ett litet tyst rop på hjälp innan det går för långt. för jag mår verkligen inte bra, jag känner liksom inte igen mig själv.
min förra fråga: HEJ!
Jag mår verkligen jätte dåligt. det känns jätte konstigt att berätta det här, jag har bara gått omkring och burit på det alldeles själv. jag går i gymnasiet, och jag orkar verkligen inte längre. allt känns som att bestiga ett berg och jag har enorma prestationskrav på mig själv. jag kan inte lämna in något förräns jag känner att det är perfekt. jag hade absolut inga krav på mig och mina betyg när jag gick i 8, sen fick alla andra bra betyg, och då var det som om jag inte kunde nöja mig med mig själv om jag inte vara lika duktig som de var. nu är det bara mvg som gäller. jag känner mig jätte misslyckad. signalerna från kroppen är klockrena, men jag förtränger hela tiden varningsklockarna, bara lite till, tänker jag, bara till nästa prov, sen är allt över....men det tar aldrig slut. jag går på en hög presterande skola, och här är kraven skyhöga. jag har en jätte bra mentor, som jag pratade med förra året en gång, men jag vill bara att han ska se mig, se hur jag egentligen mår bakom mitt fina, glada skal. jag går in i väggen. det är många från min skola varje år som går in i väggen, jag vill bara inte vara en av dem. jag kommer från en familj där man kämpar, ingen ger någonsin upp och säger att det är för jobbigt, så jag kliver upp ur sängen även om jag inte orkar och jag går till skolan även om jag är sjuk. jag vill inte må så här, och jag bestämmer hela tiden att sluta stressa, men det är verkligen inte lätt.
mina föräldrar stöttar mig jätte mycket, och de tycker absolut inte att jag ska ha så höga krav på mig själv. men ändå tycker de inte att det är smart att vara hemma för att vila upp sig. jag vill gärna bara lösa allt. jag vill må bättre. men jag vågar inte. jag vill att någon ska se mig, se hur jag egentligen mår. snälla, hjälp mig.jag behöver verkligen hjälp. men jag skulle aldrig någonsin prata med en kurator eller något liknande för jag skulle aldrig våga erkänna att det är så här. en perfektionist håller sig alltid flytande.... men just nu tynger alla problem mig så hårt och jag inte orkar längre. jag sjunker. hjälp.
Svar:
Hej! Tack för att du skriver till oss! Stress är inte alltid dåligt utan du behöver stress till en viss grad. Det är när stressen kommer ofta och håller i sig länge som den blir dålig för dig.Stressen kan handla om skolarbete, jobb, att inte räcka till som vän eller att du inte hinner med dina fritidsaktiviteter. Många tjejer är väldigt stressade och det är ju inte bra.Stressar du mycket under lång tid kan kroppen ta stor skada och du kan känna dig väldigt trött hela tiden eller bli deprimerad och som du skriver i ditt mejl så har du redan märkt av att kroppen börjar säga ifrån.
Det finns inget som är så viktigt som att du ska må bra. När du är stressad gäller det att du tar det lugnt, fundera en stund och tänk ”Vad är viktigast för mig just nu?”. Jag tror att det är viktigt att du får prata med någon om det här. Har du någon i din närhet som kan stötta dig och peppa dig att ta det lite lugnt? Kanske kan du prata med dina föräldrar igen och förklara hur jobbigt det här verkligen är för dig? Dom kanske inte riktigt förstår hur mycket press du lägger på dig. Här är några tips på vad du kan göra för att ta det lite lugnare: Prioritera det som är viktigt för dig, gör inte sådant som du egentligen
inte vill eller måste. Försök planera in en stund varje dag då du kan göra något som får dig att slappna av. T ex läsa en bok eller tidning, gå en promenad, lyssna på din favoritmusik eller se en film. Försök att sova ordentligt även om du är stressad. Får du ordentligt med sömn kan du hantera stressen lite bättre. Kom ihåg! Man behöver inte vara perfekt hela tiden, du duger som du är!
Svar:
Hej igen!
Du gjorde ett tappert försök med att prata med dina föräldrar. Fundera på vad det var som hindrade dig. Kanske kan du göra ett nytt försök? Du nämner själv att du tror verkligen inte att du orkar gå i skolan till hösten och när man känner så så behöver du riktigt stöd och hjälp! Stressen du upplever har börjat gå över till den matkontroll du känner idag och det är tyvärr ingen situation som är hållbar i längden! Om du verkligen känner att du inte har någon att prata med så råder jag dig till att prata med en kurator på ungdomsmottagningen i din kommun. Dom är vana med att möta ungdomar som bland annat mår som du. De kanske har något jättebra tips på hur du kan må bättre och hur du ska kunna bli mer motiverad för skolan i höst. Ett annat tips är att du söker upp en studievägledare, tyvärr kan det vara svårt nu på sommaren, men de är också väldigt vana att möta människor som är stressade och väldigt skoltrötta! De kanske kan hjälpa dig att lägga upp en studieplan som är mer anpassad efter dig och din ork och motivation! Du får jättegärna höra av dig igen om du har några funderingar!
Ta hand om dig! /Tjejjouren.se
