Jag trodde styrka var att alltid få så bra betyg som möjligt i skolan, vara engagerad i allt som gick, hjälpa alla, vara med på allt, alltid vara positiv och att hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
Så fort någon frågade efter någon som kunde hjälp till någonstans räckte jag upp handen och sa att jag kunde helt klart hjälpa till. Fanns det en ledig lucka i almanackan så planerade jag något där.
Det var inte för att jag ville vara så stark som möjligt som jag gjorde såhär. Jag tyckte ju bara att allt var så himlans kul. Det var ju helt fantastiskt kul att få hjälpa till där, sjunga i den kören, åka på läger där, vara med i den gruppen där och så vidare.
Jag fixade dock inte att ha alla dagar uppbokade jämt. Jag orkade inte med det och min kropp försökte säga till mig att jag skulle ta det långsammare.
Jag hade väldigt ofta huvudvärk, var trött, var ledsen och ont i magen, men jag struntade i det. Kom huvudvärken smygande tog jag en Ipren och fortsatte i samma takt.
Sedan kom det en dag då jag vaknade på morgonen och grät. Jag var på läger och jag försökte torka bort tårarna och gick ner för att äta frukost med det andra. Hela tiden var tårarna på väg. Till slut sa jag till en ledare på lägret att jag behövde prata med någon av dem.
Sekunden efter jag kommit ut ur matsalen började jag gråta och jag fick bara ur mig en mening till att börja med: Det är så mycket och jag orkar inte mer. Jag låg hela förmiddagen i sängen och grät, och sedan kom mina föräldrar och hämtade hem mig från lägret.
När jag kom hem sov jag hur mycket som helst. Jag lärde mig dock inte så mycket av det, utan när hösten kom gjorde jag samma sak igen. När jullovet kom sa mina kompisar och min familj till mig att jag måste ta det lugnt. Att jag skulle ta jullovet till att andas.
Nu har jag lärt mig att jag inte kan köra på i maxhastighet hela tiden och att man faktiskt får säga nej ibland hur roligt det än kan verka vara och att ingen blir besviken på dig för att du säger nej då och då.
För jag har lärt mig den hårda vägen att styrka är inte att orka hur mycket som helst. Styrka är att lyssna på sig själv och sin kropp. Styrka är att bestämma sig för att inte gå till körövningen ikväll för jag måste plugga mycket den här veckan och då orkar jag inte gå dit också. Styrka är att erkänna att man inte orkar. Styrka är att ta det lugnt och andas.
Lägg till kommentar