Jag gick in på facebook. Och kände inte igen infon på min sida. Tills jag upptäckte att det inte alls var min sida.
Det var NNs sida. Han hade glömt att logga ut.
En del av mig tänkte logga ut honom och logga in mig själv, men nej, då dök djävulen upp på min högra axel och viskade i mitt öra, att om jag loggar ut honom så kan jag inte logga in på hans sida igen. Och nog vill jag allt bara ta en väldigt snabb, yttepyttekik i hans mailbox. Helt oskyldigt. Finns säkert inget där att se ändå.
Nej, jag är inte Jesus. Och den yttepyttiga lilla snabbkiken blev till flera timmars genomgång av alla mail från november månad fram tills nu.
Det som slog direkt mig var att där fanns mail från ett otaligt antal tjejer. Och att många av mailen innehöll samma sak. NN skriver och försöker inleda en sexuell relation. Tjejen svarar, att nej, hon har förhållande nu och är inte intresserad av mer än vänskap. I en del fall var tjejerna på samma plan som honom och blev smickrade av hans komplimanger vilket ledde till långa mailkonversationer om det ena efter det andra.
Särskilt en tjej stack ut. Hon svarade till NN, att han har hjälpt henne så otroligt mycket. Att han visat henne en helt ny värld. Men efter det har hon utvecklats enormt på egen hand och börjat förstå sig själv och sina behov. Hon behöver respekt och ett annat djup, ett annat möte med människorna i sitt liv. Fritt från hans drogmissbruk (!) och avstängdhet.
Jag berördes av hennes ord och kände igen mig så otroligt mycket i det. Jag tänkte att NN också borde ha blivit berörd och reagerade därför otroligt starkt över hans korta svar om att det hon skrev lät väldigt hårt och att han älskar henne.
Några månader senare (nutid!) skriver de till varandra igen. Hon poängterar åter igen att hon bara vill vara vän, varefter han svarar, att det kommer att bli svårt inte stoppa ner sin kuk i hennes söta mun.
Jag läste meningen om och om igen. Var människan seriös?!
Tjejen visar på otroligt djup och självrespekt i sättet hon uttrycker sig. Hur kan han ens tro att de orden är smickrande? Hon verkar tänka samma sak som jag då hon svarade väldigt kort något i stil med: "Jag sa att jag vill vara en vän. Inte ett hål."
Hur kan en människa som befinner sig i umgängeskretsar med uppenbart helt fantastiska människor (miljöaktivister, feminister, andliga, you name it...) vara så avstängd? Det blev plötsligt uppenbart för mig varför jag har så enormt svårt för hans sexuella energi och varför jag blir avtänd av hans beteende.
Han är oerhört krävande i sin sexualitet, och därför har jag, precis som alla dessa andra tjejer, sagt att jag bara vill vara vän, vilket inte alls uppskattades ju utan tolkades som "krångel".
För bara ett år sedan hade den energin attraherat mig då jag blev smickrad av män som ville använda min kropp på alla sätt och vis. Nu kom jag på mig själv att tänka när vi låg i sängen tillsammans i morse och han hade fått ut sina våldsamma lustar utan att ens ha försökt tillfredsställa mig, att: "Jag är en toalettstol. Han pumpar ut sina behov i mig som han inte orkar bära på för att de annars spränger honom inifrån. Sen lägger han sig och somnar nöjt. För ingen bryr ju sig egentligen om sin toalettstol. Den får bara ta skit."
Jag kunde välja att kräva att han tillfredsställde mig också. Men jag hade ingen lust med det alls. Jag kände mig inte kåt i hans närvaro. Jag kände bara en enorm press över att vara sexuellt tillgänglig.
Jag berättade detta för en väninna och delgav mina tankar att jag tror att han är en missbrukarpersonlighet, vilket hon höll med om. Samtalet ledde vidare till att vi pratade vidare om ett ämne vi hade berört tidigare under dagen; att vi alltid tänker på killar. Umgås med killar. Analyserar killar. Killar, killar, killar. Och att när vi är singlar är vi allt annat än själva. Det finns alltid någon som upptar ens tankeenergi. Och finns det inte det ser vi snabbt till att det gör det.
"Det är en fixering. Och den är ohälsosam", var min väninnas slutsats av allt detta. Hon berättade vidare att hon därför har bestämt sig att ta avkall från killar fram till sommaren. Helt. Inte ligga och kramas med någon, inte stöta på någon, inte... Inte någonting egentligen. Utan all fokus skulle läggas på henne själv.
Jag kände hur illamåendet och nervositeten knöt sig i magen inför hennes ord. Därför att jag vet att jag delar samma sjukliga fixering. Vad går man runt och tänker på om dagarna om det inte är: "Undra om han gillar mig? Vad betyder det att han sa sådär? Om jag addar honom på facebook, kommer han chatta med mig då? Är han attraherad av mig? Skulle vi kunna ha ett förhållande? Vad känner jag för honom, egentligen...?"
Suck.
Så vad händer om jag slutar göra mig tillgänglig på marknaden; om jag slutar att medvetet sända ut vibbar och signaler att jag är tillgänglig? Tänk om ingen stöter på mig då.
Och all denna tid som går åt till killar på olika sätt, vad ska jag göra av den istället? Tänk om det blir ett stort hålrum. Tänk om jag mår jättedåligt.
Eller tänk om jag äntligen skulle kunna bli en helt fullständigt fri människa...
Lägg till kommentar